Arvsynden

 "Arvssynden" - Hur ska man beskriva det???

Frågaprästen:

Läran om arvssynden måste alltid ses i samband med läran om återlösningen genom Kristus. Vi känner alla till den dramatiska berättelsen i Bibeln om Adam och Eva och hur de avvisade Gud och hans kärlek. Människan valde att lita mer på sig själv än på Gud och Guds plan. Att avvisa Gud och vägra ta emot hans kärlek är syndens kärna.

Arvssynden innebär att människan är skadad av Adams och Evas överträdelse. Vi har inte den ursprungliga heligheten och rättfärdigheten Gud ursprungligen skapade i människan.
Katolska Kyrkans Katekes (418) beskriver att arvssynden gör oss människor försvagade i motståndskraften mot att synda och vi är underkastade okunnighet, lidande och dödens herravälde. Den här försvagade motståndskraften mot att synda kallas begär. Vi är lättlurade, skulle man kunna säga. Framför allt är vi duktiga på att lura oss själva att vi kan bäst och vet bäst och inte behöver Gud. Arvssynden innebär inte att vi idag bär skuld och ansvar för det Adam och Eva gjorde. Mitt ansvar är för de synder jag själv gör i mitt liv.
Men, Gud skickar sin son Jesus Kristus till oss för att rädda oss från arvssynden. Han är vår vän och han som frälser oss från syndens makt över vår natur. Arvssynden kallas därför också felix culpa, salig skuld, för att det är den skulden som gjorde att Gud genom sin oändliga kärlek till oss också sänder oss Jesus som räddar oss från den.

Vi katoliker ser Kristus som den som löser oss från våra synder. Det är Jesus Kristus som ser till att vi inte längre bär på synd, inte vi själva.

Read More

Hur lyder den apostoliska trosbekännelsen?

Jag tror på Gud Fader allsmäktig,
himmelens och jordens skapare.


Jag tror ock på Jesus Kristus,
hans enfödde son, vår Herre,
vilken är avlad av den Helige Ande,
född av jungfru Maria,
pinad under Pontus Pilatus,
korsfäst, död och begraven,
nedstigen till dödsriket,
på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda;
uppstigen till himmelen,
sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida,
därifrån igenkommande till att döma 
levande och döda.


Jag tror ock på den Helige Ande,
den heliga katolska kyrkan,
de heligas samfund, syndernas förlåtelse,
köttets uppståndelse och ett evigt liv.
Amen.

/Youcat (28)

Read More

Hur tillkom trosbekännelserna?

Dessa CREDON (trosbekännelser) går tillbaka på Jesus, som befallde sina lärjungar att döpa. För att kunna göra det, var de tvungna att avkräva de människor som sökte dopet en bekännelse av en fastställd tro, nämligen tron på Fadern, Sonen och den helige Ande. 

Ursprungscellen från vilken alla senare Credon vuxit fram är bekännelsen av tron på Herren Jesus och på hans missionsbefallning. Han sade till sina apostlar: "Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andens namn" (Matt 28:19). Alla Kyrkans trosbekännelser är bearbetningar av tron på denna treenige Gud. Var och en av dem börjar med en bekännelse av tron på Fadern, Skaparen och upprätthållaren av världen, varefter de hänvisar till Sonen, genom vilken världen och vi själva funnit frälsning och  avslutar med en bekännelse av tron på den Helige Ande, som är Guds närvaro i Kyrkan och i världen.

/YouCat, 27

Read More

Vad är Trosbekännelser?

CREDO = är kortfattade formuleringar av tron som gör det möjligt för alla troende att avlägga en gemensam bekännelse. 

Korta formuleringar av denna typ kan man finna redan i den heliga Paulus brev. Den tidig kristna apostoliska trosbekännelsen har ett speciellt värde, eftersom den anses vara en sammanfattning av apostlarnas tro. Den nicenska trosbekännelsen är högt aktad eftersom den är ett resultat av de stora koncilierna i Kyrkan då hon fortfarande var odelad och den är till denna dag den gemensamma basen för de kristna i Öst och Väst, mellan ortodoxer och katoliker.

/YouCat

Read More

Varför kräver tron definitioner och exakta formuleringar?

Den kristna bekännelsen av Tron

Tron handlar inte om tomma ord utan om verkligheten. I Kyrkan utvecklades under tidens gång koncentrerade formuleringar av tron: med dessas hjälp kan vi begrunda, uttrycka, lära oss, föra vidare, fira och leva ut denna verklighet. 

Utan fasta former skulle trons innehåll lösas upp. Det är därför som Kyrkan lägger stor vikt vid fastställda satser, vars precisa ordalydelser man vanligen nått fram till efter stor möda, för att kunna skydda budskapet om Kristus från missuppfattningar och förvanskningar. Trosbekännelserna är dessutom viktiga när Kyrkans tro måste översättas till olika kulturer utan att det avgörande innehållet ska försvinna, eftersom en gemensam tro är grunden till Kyrkans enhet.

/ Youcat (25)

Read More

Vad har min tro med kyrkan att göra?

Ingen kan tro ensam och för sig själv, liksom ingen kan leva ensam och för sig själv. Vi tar emot tron av Kyrkan och lever ut den i gemenskap med de människor som delar vår tro. 

Tron är det mest personliga en människa har, men trots det är den inte någon privatsak. Var och en som vill tro måste kunna säga både "jag" och "vi", eftersom en tro som man inte kan dela med sig och berätta om vore irrationell. Den enskilde troende ger sitt fria samtycke till Kyrkans "vi tror". Det är från henne hon får sin tro. Det är Kyrkan som fört den vidare genom århundradena och sedan till henne, bevarat den från förvanskningar, och fått den att lysa fram om och om igen. Att tro är därför ett deltagande i en gemensam övertygelse. De andras tro stöder mig, liksom glöden i min tro upptänder och stärker andra.

Kyrkan betonar trons "jag" och "vi" genom att använda två förklaringar av tron i sina liturgier: den apostoliska trosbekännelsen, det --> Credo som börjar med "Jag tror", och den långa nicensk- konstantinopolitanska trosbeskännelsen, som i sin ursprungliga form börjar med orden "Vi tror" (Credimus).

/YouCat

Read More